”Goals are dreams with deadlines” – så skulle man kunna sammanfatta Yamile Lindgrens filosofi i livet. På gårdagens föreläsning i Aula Litorina berättade hon att det har varit ganska tufft för henne. Hon blev adopterad när hon var barn i Colombia, där hon hörde för första gången att hon skulle vara ”en duktig flicka”. Och det skulle bli hennes övertygelse även senare i livet.
Yamile har alltid jobbat hårt. Hon blev journalist, vilket har varit hennes dröm sedan hon var liten. Hon hade dock aldrig fått en fast anställning, vilket betydde att hon var tvungen att prestera hela tiden för att få arbete. Hon jobbade för BLT men fick ingen fast anställning där heller. Det kändes dock att något inte var okej. Snart kände Yamile sig sjuk, hade olika symptom och helt plötsligt började gråta utan anledning. En morgon, på Luciadagen, blev det totalkrasch. Hon fick sin första panikångestattack. Det skulle inte vara den sista.
Till slut blev hon sjukskriven och stannade hemma. Helt plötsligt började hon skriva ner alla möjliga saker som rörde hennes liv och hon förstod att hon alltid hade följt andra personers behov men inte hennes egna. Hon åkte tillbaka till landet där hon föddes, Colombia. Och sedan fick hon veta att det fanns mycket om henne som hon aldrig hade vetat. Nu var det solklart varför det fanns så mycket som hade känts fel när hon var liten.
Hur ska man gå vidare då? Yamile har hittat svar på detta. Hon bestämde sig för att förverkliga sina drömmar. Hon har gett ut en bok och åkt tillbaka till Colombia för att bygga skolor och hjälpa barn i Colombia som inte hade varit så tursam som henne och fått växa upp i Sverige.