Dagboksanteckningar från resan till Litauen 3-8 maj 2015 med Litorina folkhögskola

Söndag den 3:e maj körde Hasse mig till Kungsplan på Trossö för avresa med buss kl.15.20 mot Klaipeda. Ett glatt och förväntansfullt gäng intog sina platser och bockades av av May Gun som var snyggt skrudad i chockrosa jacka med prickiga manschetter och som förde sig med grace och elegans värdigt mellan sätena i bussen. Vi har bl.a. henne att tacka för allt det fina och välorganiserade denna resa gav. Jag intog fönsterplats och höll upp en plats åt min rumskompis Evy som klev på vid Angöringen. Vi hämtade upp resten av oss längs vägen mot Karlshamn och färjeterminalen. En tids väntan i terminalen och sen ombord.

Hytterna var fina med fönster, eller om man ska vara sjömansmässig ventiler. Vädret var lugnt och stilla och vi tog oss en runda på däck i solnedgången innan middagsbuffén.

Vi somnade ovaggade och vaknade 6.30 med utsikt mot inloppet till Klaipeda som tog gott och väl en timme. Under tiden intog vi vår frukost njöt av utsikten. Det är väl så här man ska komma till ett ”nytt” land sjövägen eller hur? Där väntade oss våra guider med bussen som skulle föra oss vidare mot Vilnius Litauens huvudstad och landets största stad med ca 600.000 invånare. Våra guider Jan och Vaida med goda kunskaper och erfarenheter av landet gav oss mycket under hela resan av både fakta om historia och kultur men också av mycket empati och känslor. Så blir det när man upplevt Sovjettiden och de hemskheter som följde med världskrigen och förvisningarna till Sibirien. Vi kan inte förstå det om vi inte kan möta dessa människor som har det med sig.

Litauen är idag ett land som kännetecknas av modern teknik High Tek och som har ett väl utbyggt datanätsystem över hela landet långt före Sverige. Ungdomarna satsar på universitetsutbildning helst två examina och är mycket målmedvetna.

På vår resa till Vilnius gör vi ett stopp vid den s.k. ”Korskullen” utanför Ukmerge, ett monument som de religiösa i landet lät installera för att med egna kors som placerades på kullen protestera mot religionsförbudet under kommunismen. En imponerande syn och mäktig känsla ett bevis för hur civilkurage kan påverka de som har makten.

Vi anländer till Vilnius kl.18.00 där vi checkar in på hotell ”Panorama” som erbjöd just det en panorama vy över floden Neris och stadens alla kyrktorn. En snabb dusch och sedan middag på hotellet innan en givande stadsvandring med Jan i gamla staden vars skönhet och mystik blev än vackrare och spännande i det kvällsljuset. Det påminde lite om den känsla jag fick då vi kom till Siena i Toscana en sen kväll till torget, helt magiskt. Det kan delvis bero på att det inte var någon biltrafik och att ljudet av röster och fågelsång därför framgick tydligare. Om man blundade kunde man kanske höra hästhovarna mot gatstenen och förflytta sig bakåt i tiden till medeltiden, vem vet? Våra guider kunde i alla fall beskriva hur det var att leva och bo här under den tiden.

Nu släcker vi ljuset. God natt Evy och sov gott. Tidig frukost klockan på ringning?!

Tisdag 5 maj

Och besök på svenska ambassaden i Vilnius. Den gamla stadskärnan i Vilnius är en av de största ännu kvarvarande medeltida gamla stadskärnorna i norra Europa och består av 1487 byggnader. Här finns flera av Europas arkitekturstilar representerade som gotik, renässans, barock och nyklassicism. PILIES GATVÉ är gamla stadens huvudgata. Det mest genomtänkta arkitekturkomplexet är Vilnius universitets byggnader som upptar stora delar av den gamla staden med sina 13 kvarter och som utsågs till att representera Vilnius i parken ” Mini Europe” i Bryssel. 1994 fick gamla staden i Vilnius Världsarvsstatus. Vid humanistiska fakulteten läser man idag bl.a. nordiska språk som svenska och de hade just firat Valborgsmässoafton på institutionen enligt svensk tradition. De goda kunskaperna i svenska språket fick vi bevis för när vi blev guidade av en student vid vårt besök på Svenska ambassaden. Ambassaden var nyligen renoverad och elegant, stilrent och enkelt inredd med svenskt formspråk. Guiden framhöll det goda med att ambassaden höll ”öppet hus” för allmänheten såväl privat som föreningar var alltid välkomna. Det kändes bra att vår diplomati fungerar väl. Vi tackar med applåder och far vidare med buss till Trakai och rundvandring på slottet. Vädret var underbart med sol och värme och vi kunde sitta ute och inta vår lunch på Kybynlar en restaurang som drivs av en karaimsk familj. Karaimerna är ett folkslag som kom till Litauen för 700 år sedan och bosatte sig i Trakai. Matkulturen hade de med sig och vi serverades en tallrik med typiska rätter.

Mätta och” fulla ” av både det ena och andra drog vi sakta genom byn och de gamla vackra trähusen målade i allsköns glada färger, men mest grönt, mot bussen. Mörkret föll innan vi var hemma och det kändes inte som vi skulle orka mer för dagen även om Jan och Vaida gärna ställde upp och föreslog olika kulturaktiviteter. Vi intog sängläge och lade upp våra trötta och svullna fötter och ben och pratade om allt och ingenting tills klockan blev halv två på natten.

Onsdag 6 maj

Tidig frukost och heldagsutflykt till litauiska landsbygden. Resan går genom Dzukijas nationalpark med en vidunderlig natur där gullvivorna och björkarna lyste längs vår väg och där varg och björn får leva i fred och storkarna, 30 000 i landet, förökar sig friskt tack vare gammaldags jordbruk där våtmarkerna får vara kvar och dikning inte används.
Vi besöker Gruta park under hällande regn med statyer från Sovjettiden samlade på ett ställe av en privatperson lik Bert Karlsson och Skara sommarland. Kitschigt men ändå intressant. Vi äter lunch god soppa och reser vidare till Marcinkony genom ett bevarat kulturlandskap med ett av det största sammanhängande skogslandskapen i Europa. Vi tog en titt på hembygdsmuséet innan vi gick till hembygdsgården för dansuppvisning av bygdens folkdanslag. Genomsnittsåldern var hög men orken var det inget fel på och vi blev alla uppbjudna att delta på dansgolvet ett trevligt, roligt och känslomässigt nästintill rörande inslag som man aldrig kommer att glömma. Inte nog med att de dansade de både sjöng och spelade och serverade ”snaps” med tilltugg. De hade en liten butik där de sålde hemslöjd och annat. Jag köpte torkad Karl Johan svamp, dumt nog, tänkte inte på att vi var nära trakterna av Tjernobyl och Vitryssland och radioaktivt nedfall typ cesium det lär finnas kvar en hel del kan jag tro i markerna även efter 30 år. Vi fick en hel del via vindarna i Gävlebukten.

Längs vägen hem besöker vi SURI PAMOKA hos 2 konstnärer i deras bostad/ateljé där vi provar att göra saltskulpturer med varierat resultat. Jag skrev på inrådan av skulptören en sentens/devis med anknytning till salt ” Vänskap är livets bröd och salt.” på väggen till ateljén där ett antal gästande grupper från allsköns länder gjort detsamma genom åren. Kul idé istället för en vanlig gästbok.

Middag längs vägen på hemresan till Vilnius och en välförtjänt vila efter många intryck.

Torsdag 7 maj

Frukost på hotellet och utcheckning innan avfärd mot Klaipeda. Vi lägger dricks till städet och märker på vägen ner till lobbyn att man har bytt glödlampa i trappen. Bra då är det ingen som kommer att snava i mörkret. Serveringspersonalen möter med ett glatt Good Morning utan att jag sa det först och han som var i baren ger mig ett leende utan att jag gör det först. Vi var några gäster som blev lite besvikna på honom, inte minst en man från Australian och även en från Irland. Det där med service finns det mycket mer att finslipa på. Vi gör stopp för lunch längs vägen på ett nytt modernt ställe som heter ”Karpen” Jättegod mat särskilt kåldolmarna men servicen bristfällig. Vinet kom in samtidigt med kaffet. Vi förkortade restiden med lite allsång längst bak i bussen . Det hade försvunnit en hel del texter från de gamla låtarna men det gick bra med lalalala också. Väl framme i Klaipeda gjorde vi besök på universitetet där 4 glada studentskor mötte oss med svenska flaggan och Välkommenskylt. De studerade svenska och vi indelades i mindre grupper för att kunna föra en konversation därefter fick vi en guidad rundvandring av en student från turistutbildningen. En av studenterna i vår grupp som gick 4:e och sista året skulle göra sin slutdel innan fullbordad examen i Kristianstad. Hon fasade för just skånskan som jag kan förstå är extra svår med tanke på alla diftonger som inte existerar i deras språk. Litauiska härstammar från sanskrit och har ett indoeuropeiskt ursprung. Letter och litauer har svårt att förstå varandra då språken är helt olika. Ryska är inte längre obligatorisk men man läser engelska från årskurs 3. Vi vinkades av och for mot färjeterminalen där ett litet café blev vårt tillhåll innan vi fick gå ombord. Fint väder gjorde kvällen och resan behaglig.

En del av oss intog sin middag i restaurangdelen på båten, medan vi andra åt en reducerad buffé. Vi var fortfarande mätta efter lunchen. Vi satt några stycken i baren och tog ett glas vin eller två innan vi kojade. Skön och avslappnad stämning. Blev lite mer hätskt vid frukosten dagen därpå istället när vi började diskutera världspolitik. Det ska man inte göra om man inte har Jan-Anders med i båten för han kan hantera sådant.

TACK! till resekommittén för en fin resa från Kerstin Karlsson Senior B