Som en litterär inriktning kom dekadans till Ryska Imperiet strax innan dess förfall. Poesi blomstrade från tom 1890-talet till Sovjetrevolutionen – tiden som fick namnet Silverseklet av den ryska poesin. Efter 1920-talet tvingades författare att glömma bort kärleksfulla dikter, aristokratiska manér och filosofiskt estetiska experiment. De tvingades bort från sitt land antingen till Västra Europa eller kyrkogård. De som stannade kvar befann sig i en så kallad intern exil.
Marina Tsvetajeva överlevde inbördeskriget, emigrationen, dotterns död pga. svält, makens spionage till Sovjetunionens fördel, återkomsten till Ryssland, den andra dotterns arrestering och evakueringen pga. den andra väldskriget. 1941 begick hon självmord.
Tsvetajevas dikter är mycket lyriska och metaforiska. De är själfulla och drömska, just som diktarinnan var i sin ungdom. De är också sorgliga och dystra, just som diktarinnan blev efter Silverseklets nedgång.
Kolla böcker som vi har här: https://www.litorinafolkhogskola.se/ostersjoprofil/ostersjobiblioteket/