Påsk är naturens uppvaknande, vårens glädje och nöjesfirande. Påsk heter ”Vėlinės“ på litauiska. ”Vėlinės“ innehåller ett ord som betyder ”ett spöke”. Nämligen hade litauerna en tradition att besöka kyrkogårdar på påsk och lämna påskägg hos sina döda familjemedlemmar förr i tiden. Folk trodde att de dödas själ återuppstår på våren tillsammans med naturen och kommer tillbaka till jorden när man får höra åska för första gången detta år.
Vi hade också särskilda kyrkliga ceremonier i gamla tider. På påskonsdagen (dymmelonsdag i Sverige) började man fasta fram till söndag. På skärtorsdagen blev alla orglar i kyrkorna tysta. Man fick vara i lugn och ro fram till lördagen. På påsklördagen välsignade man vatten och ugn i kyrkorna. Efter man gjort det i kyrkan tog man vattnet hem och stänkte det på sina nära och kära så att de blev hälsosamma och lyckliga. På lördagskväll brukade man ta på sig fina kläder och gå till kyrkan. Där bad man tills gryningen. På palmsöndagen samlades alla i kyrkorna och hade en högtidlig Uppståndelsens procession. Efter det samlades familjemedlemmar och hade gemensam frukost. Den första påskdagen brukade man inte gå någonstans utan stanna hemma och fira påsk med sin familj.