I augusti börjar Jesper Woll jobba som lärare på Litorina folkhögskola. Han ser fram emot att få komma in i vår gemenskap, träffa kursdeltagare och få ta del av skolans liv. Han hoppas också på att bidra med mycket. Vi har intervjuat Jesper för att få lära känna honom redan nu.
Kan du berätta lite om dig själv och dina erfarenheter som lärare?
– Hur jag blev lärare var lite grann av en slump. Jag har alltid varit väldigt intresserad av språk, men det var inte lärare jag skulle bli, tänkte jag. När jag var i nittonårsåldern var man tvungen att göra lumpen som det hette då. Jag hamnade på ett sjukvårdskompani och det tyckte jag lät väldigt spännande. Men när jag muckade därifrån var jag faktiskt väldigt förvirrad och visste inte vad jag skulle göra.
– Efter det jobbade jag ett par år inom äldrevården efter jag hade gått en snabbutbildning. Och frågan var om jag skulle utbilda mig vidare till sjuksköterska. På den tiden låg både sjuksköterskor och lärare ganska lika i inkomst.
– Och då sa en kompis till mig som precis hade börjat på lärarskolan att det här skulle jag trivas med. Jag sökte båda utbildningarna och så föll valet på att bli lärare. Då gick jag grundskollärarprogrammet med svenska och engelska som inriktning. Det var jättekul, framför allt när jag fick göra praktik och började jobba som lärare. Då fick jag till och med två spännande resor till Australien och Indien. Sedan blev jag färdig lärare i december 1997.
– När sista terminen startade, kom representanter från olika kommuner och började jaga lärarstudenter för att de behövde ersätta sina lärartjänster. Så jag hade ju jobb direkt. Jag har aldrig varit arbetslös en enda dag sedan dess. Först var det en ganska liten högstadieskola på landet utanför Malmö, sedan ville jag testa att jobba i Malmö och fick jobb i området Rosengård. Det var mitt första möte med integrationsproblematiken. Efter det var det två andra skolor i Malmö och en av dem var Internationella skolan på Söderkulla där jag undervisade mestadels på engelska.
– När jag började förändra lite saker i mitt liv igen så sökte jag en tjänst i Höör mitt i Skåne. Det var en resursskola, kan man säga. Men samma termin som jag blev anställd så kom ett beslut att lägga ner den här enheten. Det var på den vägen som jag kom in i språkintroduktion.
– När vi började fundera på att vi skulle lämna Malmö och flytta till Blekinge, såg jag att Litorina sökte en lärare med inriktning svenska och engelska. Jag har ingen koppling själv till folkhögskola och nu har jag fått mycket material, böcker och broschyrer som jag har börjat titta på.
– Annars är jag väldigt intresserad av musik och har sjungit i kör sedan jag var liten. I Malmö har jag sjungit på en fantastisk kör som heter Johanneskören. Nu hoppas jag på att få plats i en kör i Karlskrona. Jag är också intresserad av historia och arkitektur och ser fram emot ett aktivt kulturliv. Och det var lite därför jag tyckte att Litorina var spännande, eftersom skolan samverkar mycket med kulturlivet i stan.
Vad betyder läraryrket för dig?
– Det betyder jättemycket. Man blir aldrig färdig. Man kan aldrig bli lärare genom att utbilda sig till lärare, utan man måste arbeta som lärare väldigt länge. Nu har jag jobbat som lärare i 20 år men jag tycker att jag fortfarande lär mig nya saker hela tiden. Det är ett föränderligt yrke för man jobbar med människor som både ger och tar energi. För det mesta ger de energi, det som tar energi har oftast med administrativa saker att göra.
Har du några speciella metoder och sätt att arbeta med kursdeltagare? Vilka är de?
– Jag tror väldigt mycket på samtal, alltså en dialog med en elev och en hel grupp. Jag tycker om att använda mycket bilder och musik. Jag tycker om att berätta saker och att andra berättar saker för mig som jag kan bearbeta. Att vara med och påverka och se att det blir ett resultat är det mest spännande som finns.
Vad vill du bidra med här på Litorina folkhögskola?
– Det är en jättesvår fråga, svarar Jesper och ler.
– Jag har ju en kompetens som jag tror kan vara bra för de kursdeltagarna som behöver mig. Jag tror att jag kan ge ganska mycket. Jag är van att jobba med integration och som jag förstått behövs det på Litorina. Det behövs faktiskt överallt i Sverige idag. Jag är ganska glad och enkel person att kommunicera med. Mycket samarbete hoppas jag på för jag upplever lite grann att om man arbetar i grundskola och gymnasieskola så blir det mycket av ensamt arbete.
Vad har du för förväntningar inför din första termin på Litorina?
– Jag ser fram emot framför allt väldigt mycket samarbete med regionen och staden, att det finns ett utbyte med kulturen och världen utanför skolans väggar. Jag ser fram emot att få ta del av föreläsningar, planera själv föreläsningar och ta kontakt med föreningsliv och kulturliv. Det är den känslan jag lever nu, att jag har fått möjlighet att jobba här.
– Naturligtvis så kan man inte hinna allt på en termin. Jag får göra jättemycket, känns det som, säger Jesper och skrattar.
Text och foto: Volodymyr Senatovskyi, Litorinas praktikant
