Den 16 februari firar Litauen självständighetsdagen. Det hände för 101 år sedan, året var 1918, när de tre baltiska länderna bestämde sig för att vara fria. De ville visa för världen att de finns med sina egna traditioner, språk och kultur och det var dags att avslöja det. Vad hände i mitt hemland den dagen då?
Den 16 februari var en blöt och dimmig dag utan sol eller värme. Vädret liksom speglade allmänt humör: ockupation, hunger och längtan efter förändring. Medlemmar till det litauiska rådet samlas i nuvarande Undertecknarhuset i Vilnius. Medlemmarna är seriösa och tysta. De vet inte om det som de har bestämt sig för att göra skulle funka. Det har ju hänt så många gånger att Litauens ockupanter är några steg framför dem. Rådets nya ordförande Jonas Basanavičius är upprörd och tveksam. Det är första dagen när han är ordförande. Hur ska det funka? Alla vet att det inte finns någon väg tillbaka. Självständighetsförklaringen ligger redan på bordet. Det enda de ska göra nu är att läsa den högt och högtidligt och underteckna den. Efter tre omröstningar (två för två separata delar av dokumentet och den sista för hela dokumentet) följer applåder. Beslutet godkänns. Alla undertecknar Självständighetsförklaringen och lämnar huset, tyst och allvarligt. Det var ingenting mer än själva början på väg mot självständighet.
Även om Självständighets underteckning var samma sak som att leka med elden och den dagen var inte så glädjefull firar vi litauer den som vår födelsedag. Det var ett stort steg mot det vi har idag. Grattis självständiga Litauen!
Text: Gabija
