Det är lite svårt att sammanfatta min praktik just nu. Jag tror att jag behöver lite tidsperspektiv för att kunna säga hur mycket jag har fått av den. Men idag kan jag säkert säga att jag fått lära mig väldigt mycket om olika kulturer runt om i världen och jag menar inte bara matkulturen! Tänk bara vilken mångfald vi har på skolan – en uppsjö av nationaliteter och språk! Det som är bäst med detta är att vi dagligen lär känna andra kulturer genom riktiga exempel, som människor är, och inte bara genom tomma ord som ofta skapar fördomar. Vi tar hänsyn till och visar respekt för varandra.
Jag har också fått en ny bild av Sverige ur ett större perspektiv. En bild som baserar inte bara på böcker eller föreläsningar. Tyvärr har verkligheten visats sig lite mörkare än jag hade förväntat. Sverige driver en utmärkt marknadsföring som ett land och ofta visas som ett av de bästa länderna att bo i hela världen. Men det är inte längre något välfärdssamhälle eller paradis utan sociala problem.
Dessutom har jag lärt mig mycket om själva folkhögskoleformen. Synd att vi inte har den här formen av folkbildning i Polen – det behövs! Litorina är en väldigt intressant plats, verkligen för alla. En plats där personer från olika åldrar, generationer och samhällsklasser möts och får en chans till dialog, erfarenhetsutbyte och samarbete. Det är super viktigt nuförtiden då vi drabbas så mycket av utanförskap av olika slag.
Tack vare detta har jag även fått en helt ny uppfattning av seniorer. Denna grupp ser alldeles annorlunda ut jämfört med Polen. Det var verkligen kul att få träffa dem ett par gånger och byta ut erfarenheter och synpunkter på diverse ämnen. Jag kommer ihåg en gång när jag pratade med en av våra digitala seniorer och vi samtalade om allt möjligt som om det inte fanns någon generationsklyfta mellan oss. Hon delade med sig av sina upplevelser från 60-talet och jag lärde henne använda Skype och en annan mobilapp där hon kunde damma av sin italienska. Plötsligt pratade vi om litterära klassiker som till exempel Ulysses och fem minuter senare – om 50 nyanser av Grey! Det var märkligt och verkligen kul! Även om seniorerna ibland ställde såna konstiga frågor som ”Firar man påsk i Polen?”, ”Tror man på Darwins teori i Polen?” eller ”Kan polackerna tala engelska?”, kan jag idag säga att jag är glad att de vågade göra det och att jag fick upplysa de lite och bli en slags polsk ambassadör.
Det ledde faktiskt till en annan sak. Jag fick lära mig älska mitt hemland. Genom att motarbeta stereotyper och fördomar, fick jag en chans att själv se på de goda sidorna och lyfta fram dem! På så sätt blev jag av med mindervärdeskomplex att jag kommer från något u-land och är därför sämre eller mindre värde. Det är ju det som Litorina står för — allas lika värde!
Det handlar alltså mycket om min personalutveckling. Jag fick verkligen lära mig mycket om mig själv och hur jag reagerar under vissa omständigheter samt om prioriteten i livet.
Året har gått fort och nu är det dags att säga hejdå. Jag vill tacka er alla för att ni tog emot mig med öppna armar och för att jag väldigt fort blev en del av Litorinas familj! Jag kommer att sakna er men jag kommer säkert på besök!
Med vänliga hälsningar,
Marcin Pospiech
