Litorina folkhögskola är ett perfekt ställe om man behöver få nya erfarenheter och testa sina egenskaper. Den regeln gäller både Litorinas deltagare och personal.
49-årige Stefan Mases och 23-årige Karl Palmgren började sin arbetsprövning här för några veckor sedan. De jobbar med skolans deltagare i Etableringskursen och SpråkSMF och delar med sig av sina kunskaper vad det gäller svenska språket, info om Sverige och samhället.
Stefan berättar att han är på Litorina för att pröva vad hans kropp håller för. Efter en knäskada har han genomgått 17 operationer sedan 2004.
– Jag testar också min arbetsförmåga då jag har haft ett ångestproblem, fortsätter Karl.
Killarna har redan jobbat på Litorina i flera veckor så vi har bett dem att berätta lite om hur det känns att vara här och vad de hunnit uppleva.
– Nivåer är väldigt varierade. Det finns deltagare från ingenjörer till analfabet, konstaterar Stefan.
– Motivation varierar också när det handlar om att lära sig svenska. Jag och Stefan har en uppgift att ta hand om dem som är lite svaga och inte riktigt kan hänga med på vanliga lektioner. Så vi fokuserar på att lära dem läsa och skriva, förklarar Karl.
– För att komma in i samhället måste man kunna svenska. På lektionerna använder vi mycket teckenspråk än så länge. Jag själv kan ju ingen arabiska alls, lägger Stefan till.
Karl berättar att de försöker använda någon slags kreativ process och aktivera deltagare på olika sätt.
– Det är mycket att ljuda, visa med armar och händer, men vi använder datorer och projektor också för att visa bilder på olika saker.
Karl har vikarierat lite som lärare innan och Stefan har aldrig gjort någonting inom just detta område.
Det roliga med det vi gör är att man aldrig vet var man hamnar. Du kan starta med ett ord och sedan vet du aldrig var det ordet leder dig till. När man går hem så vet man att deltagarna lärt sig några nya ord. Det tycker jag är roligt, sammanfattar Stefan.
Volodymyr Senatovskyi, Litorinas praktikant
